I fredags sjöng vi den blomstertid nu kommer i skolans aula, efter det kramades vi hejdå. Skolan är nu slut, och det känns så himla tråkigt och konstigt. Att bo på en folkhögskola blir lätt att en lever i en bubbla. Alla människor blir mycket fort till nära vänner, eftersom vi umgåtts ungefär all vaken tid tillsammans. Kreativitet och skapande är vad vardagen handlar om. Därför känns det verkligen tomt nu. Jag är så himla glad över att jag sökte till Mullsjö folkhögskola för ett år sedan. Det är det bästa jag har gjort! Det känns fruktansvärt att denna tid är slut nu, så fruktansvärt att jag har beslutat mig för att komma tillbaka till hösten. För att studera keramik. Lera är så himla kul har jag upptäckt!
Förresten fotona är från när vi konst-elever hade vår slututställning "Vindlande konst". Är så himla stolt över hur duktiga alla mina skolkamrater är! Jag hade med tre verk, två av de syns här ovan. En keramik-skulptur och min textila-tavla "Mens". Den tredje var fem analoga fotografier av några av mina klasskamrater.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar