Sommarsolståndet

Förra tisdagen var det årets längsta dag och natten innan var årets kortaste natt. Sommarsolståndet, då natten aldrig blir riktigt mörk. Den natten vid halv elva cyklade jag ner till ängarna. Det är ett ställe precis vid min by som bara består av gärden och lite skog. Jag cyklade ner ditt för jag ville uppleva och på något sätt fira ljuset.



Det var mulet och vindstilla



Jag stannade till då och då för att fotografera och lyssna på tystnaden, eller på alt liv. På fåglarna, råmet från skogen, prasslandet i gräset och vist var det ett rådjur som stod där i skogskanten? Så mycket liv, fast inte en enda människa sågs till.




Jag följde den slingriga nästan gräsbevuxna traktorvägen ner till svartån

Där med svartån i ryggen blickade jag hemåt mot min by. Andas in juninatten och kände kraften från naturen.

 

Sen vände jag hemåt, precis som ljuset nu vänder tillbaka. Tänk att en juninatt är så här ljus, magisk och fantastisk fin! Moder jord är ju helt fantastisk!