











Det var eftermiddag och vi hade slutat skolan samma dag. Egentligen behövde jag packa, men det var ingenting jag hade lust med. Istället frågade jag Sofia om hon ville följa med på en promenad i Mullsjö skogen. Det ville hon och jag visade henne mitt favorit ställe. En hög höjd där en kan kolla ut över skogen. Så för sista gången blickade jag ut över denna fina plats. Jag saknar den, skogen eller rättar sagt jag saknar Mullsjö. Skolan, samhället, keramikverkstan och kompisarna. Åh, det är så knäppt att det har gått två månader nu. Men nu är sommarens sista månad och jag är mycket nervös. För en ny plats väntar på mig i slutet av månaden, en ny plats som kommer bli mitt hem för två år.
Det kommer att gå så bra på nya platsen. Jag ska resa dit i skarven september-oktober. Kanske ses där.
SvaraRaderaGlömde skriva vem jag är Anita Funcke
SvaraRadera